Ärligt talat…
Att det skulle göra så ont att höra den rösten. Den rösten som jag längtat efter men samtidigt varit rädd för.
Hon var rädd, jag var rädd. Jag ville spara mig tills vi står öga mot öga men hon ville prata ikväll tydligen.
Tankar som bubblar inom mig men jag inte vill att någon ska veta om är det hon som ska veta om mest. Det är hon som är orsaken till allt just nu, inte allt totalt, men en stor del till att jag är fruktansvärt nere i skiten igen. Min historia är inte vacker och det är jag själv som får skylla mig själv för det mesta för jag är en fruktansvärd person innerst inne. ”Rakt igenom ond”, sa någon bara här om dagen. Jag antar att min smärta lyste igenom på jobbet när folk pratade för mycket skit. Det brinner inom mig och det är lätt hänt att oskyldiga människor får en spottloska av lava på sig om de går för nära.
Nu kom jag av mig, jag vet inte vart jag var på väg men jag ska komma till saken i alla fall. Jag tänker bara på att det finns tre ord som jag var nära att säga men som jag aldrig sa. Nu när jag vet vad som hände är jag glad att jag aldrig sa dem. Men hade jag sagt dem så kanske det som hände sen aldrig hade hänt. Jag kan fortfarande säga dessa tre ord utan att ljuga men skulle det spela någon roll om jag sa dem?
Jag släppte fram mina känslor. Jag lät mig själv känna vad jag kände på riktigt, jag hade kunna göra vad som helst för henne just då, just där. Jag har fortfarande samma känslor inom mig men ingenstans att göra av dem. De är meningslösa.
Nu hade jag något bra att skriva men jag kom av mig. Jag känner fortfarande samma sak, men jag har ingenstans att göra av mina känslor. Varför inte bara lägga sig ner och dö, varför inte bara ge upp?
Ingen vill ha mig, ingen kommer någonsin orka leva med mig så fort de sett monstret som döljer sig inom mig. Skillnaden mellan alla som har träffat mig är väl att ibland har monstret slagit utåt och ibland inåt, det vill säga slagit mig själv i huvudet och stoppat mig från att verkligen känna det jag gör.
Det här inlägget spårade ur fullständigt men det beror på att ”min egen medicin” har börjat verka och då blir ingen klok på någonting och jag själv slutar bry mig någonstans för 20 minuter sedan.
Fuck it! Jag vet vad jag känner, jag vet vad jag kände. Nu spelar detta ingen roll för hon valde att spola ner allting in toaletten och sedan pissa på det.
Orkar inte mer, den som orkat läsa kanske fattar något, den som orkar bry sig kanske känner något. Nu skiter jag i det här för ikväll, imorgon kommer jag att vara bakis. Dra åt helvete!
Varför kunde du inte bara säga det du ville ha sagt nu när jag väl tog mod till mig att ringa???
Fatta att detta var sjukt svårt även för mig…men jag kan i alla fall erkänna så pass mycket att jag har känslor kvar för dig..Det är väl min tur att säga att jag har försökt att inte ha det,jag har försökt att förtränga dom…Men samma sekund som du svarade kom allt upp och jag blev fan helt skakig i hela mig…Förlåt!
Det finns dom som vill ha dig fasst du kan vara ett monster.. jagf gråter när jag läser, jag känner igen mig själv nåt enormt.. Att hon ska förstöra så mycket, det är inte hennes fel, dert är inte ditt fel, men du kan inget annat än o släppa o gå vidare.. vet att du älskar henne.. vet att du mår skit, vet även att du tycker om nån annan o gjort sen första stund.. jag ångrar saker bittert, jag ångrar saker enormt mycket.. känns som allt är mitt fel att de är som det är.. för du kan inte ens säga tack, det gör ont, jag skakar, jag gråter.. ångesten blir värre, du är unik! Love ya!
TucciT: Ursäkta?! Men vad exakt menar du med att ”Att hon kan förstöra så mycket” ??? Hoppas verkligen inte det är mig du menar,för ärligt talat så har du ingen aning om ett skit när det kommer till vad som hänt och inte hänt !!