Jag tror att allt är till mig, kanske det är det, kanske inte.
Imorgon ska jag åka till Nynäshamn och hälsa på min bäste vän och hans familj inklusive min gudson; ”I do anything for You, Boy”.
Jag hade velat ha med mig en viss person på resan, jag önskar saker och ting hade varit annorlunda. Jag tror det hade gjort oss båda nytta, starkare och mer klarsynta. Jag tror vi tar saker och ting alldeles för mycket för givet just nu.
I morgon kan någon av oss vara död, frågan då är bara vem av oss som då sörjer och ångrar sig.
Det finns en anledning till att jag inte lyssnar på viss musik för tillfället. Jag undviker viss musik mer eller mindre. Men då lyssnar jag på annan musik jag tycker är bra och den är lika illa den.
Ta den här låten som exempel…
Sedan finns det anledningar som är lätta att komma på samt anledningar som är svåra att komma på.
Det är bara för mycket just nu, jag är trasig och behöver lagas.
Jag tänker inte skriva några kärleksförklaringar. Jag gör dock något jag tidigare klargjorde för inte skulle hända igen.
Jag är inte den typen av person som tjatar och nöter, tigger och ber eller smörar tills någon tröttnar. Jag har mitt eget sätt, mitt eget medie som jag har fastnat i märker jag.
Det finns så mycket som jag vill säga men jag tänker inte tvinga någon att lyssna. Det här är vad jag vill komma fram till…
När du gråtit dig torr, när du slagit dig blå och när du ramlat omkull
När känslan att ingen förstår dig är mer än du kan ta
Ligg då kvar, för det är okej att vara svag
Kom kampsång, kom kärlek till dom, som saknar nån om natten
Kom kampsång, kom längtan till dom, som tappat den på vägen
Kom kampsång, kom mod och passion till alla oss som ramlar och
Famlar igenom livet på jakt efter något men inte vet vad
När du tappat dig helt, när du släcker om natten och tystnaden i ditt
Rum känns så stor att du inte kan andas
Blunda då hårt och viska att allt, allting kommer bli bra
Kom kampsång, kom kärlek till dom, som saknar nån om natten
Kom kampsång, kom längtan till dom, som tappat den på vägen
Kom kampsång, kom mod och passion till alla oss som ramlar och
Famlar igenom livet på jakt efter något men inte vet vad
Inatt är lustgasen min kemiska vän. Inte för att den hjälper länge men man blir ”tok i huvet” och avslappnad.
Det är ingen långsiktig lösning men det är skönt. Det är snart dags för ”Mirtan” för jag pallar inte mer inatt. Tror jag hystar i mig några ”Ata” också faktiskt bara för säkerhets skull.
Jag har svårt att somna och får ångest bara av tanken på att jag ska gå och lägga mig för att sova. Dessa tabletter är min räddning för att slippa oron för att inte somna.
Faktum är att de senaste kvällarna har jag tömt 10-20 patroner lustgas bara för att kunna slappna av. Jag vet inte om det gör någon skillnad men de ger som sagt ett ganska bra rus.
Nu förbannar jag mig själv för att ha skrivit så mycket och länge att jag börjat tänka, tänka är aldrig bra när ångesten vilar på axlarna. Jag borde dessutom följt mitt eget råd att stänga av mobiltelefonen efter klockan nio. Varför är jag så jävla dum i huvudet?
Nu snortar jag några Lyrica, sväljer resten av tabletterna och sveper ett glas. Go’natt! (…för alltid?)
