Keep on Walking
Arkiv för mars, 2010
På andra sidan
Nu har jag tagit en paus från allt ett tag. Förra veckan hade jag telefon urdragen, mobil avstängd och var aldrig inloggad någonstans på nätet.
Fy fan vad skönt det var att slippa allt, slippa bry sig. Folk kunde ringa men jag slapp höra det. Folk kunde messa men jag fick inte messen. Jag var helt avstängd från omvärlden och kunde lugnt och tryggt fokusera på mig själv och mitt eget.
Jag mådde dock jävligt dåligt, det har jag gjort i några veckor nu. Ångesten har kastat sig över mig så fort tanken slår mig att det är dags att lämna jobbet. Förmodligen är det ensamheten och tristessen som är värst men det vilar en ångest långt där bakom hela tiden som jag inte kan identifiera.
Jag var hos läkaren i torsdags och berättade om mina upplevelser. Han skrev ut Lyrica till mig mot ångesten. Jag tar den två gånger om dagen och det hjälper faktiskt, en del i alla fall.
Ikväll var det dock värre och ångesten sa åter igen till mig att den behövde bedövas med alkohol så det blev en sväng förbi ”närlivset” på vägen hem.
HELVETE! Jag vill bli kvitt denna jävla ångest så jag kan ge fan i alkoholen. Den tar över varenda jävla eftermiddag och kräver mig på både det ena och det andra. Satan, ibland vill jag bara dö!
Igårkväll var också en kväll jag helst vill glömma. Jag gick på småspik här hemma, kunde inte få ro och kunde inte vifta bort ångest-helvetet. Den äter mig levande och jag bara viker mig och gör vad jag kan för att stilla den. Fy fan, jag snortade till och med Lyrica igår, men vad fan hjälpte det. Ett tjog Atarax, Mirtazapin och några Lyrica till hjälpte mig sedan att somna i alla fall.
FUCK IT! Snart skiter jag i alltihop och sväljer allt jag har i tablett-väg tillsammans med ”en stor sprit”. Sedan tar jag bilen, trampar gasen i botten och släpper ratten. Rädda mig den som kan, jag skiter i vilket.
Och om ”DU” undrar, jag har passerat gränsen, där jag bryr mig om vad som har varit. Du behöver inte oroa dig, jag tänker inte skriva om dig, till dig eller om någonting som över huvud taget berör vad som har varit mer. Vill du ta kontakt med mig så gör du det men jag har inga planer på att försöka kontakta dig igen. Vad jag skriver nu är om vad som händer NU och har inget med det förflutna att göra, bara så du vet. Om du trots detta blir berörd av vad jag skriver så beror det på att du själv inte har lämnat ”historien om oss” bakom dig. Och det är mitt sista ord. Jag har raderat allt som har med dig att göra så jag kan inte höra av mig även om jag vill. Detta har varit smärtsamt för mig men det var ett måste. Vill du trots detta kontakta mig kan jag inte hindra dig.