Kyrican är slut och jag har panik. Jag ringde Psykakuten me de hör de inte av sig förrän Apoteket var stängt. Nu är jag ett vrak.

Efter besöket hos mina föräldrar har jag i alla fall råd att hämta ut medicinen jag behöver men även, tyvärr, har jag köpt öl för hälften av pengarna.

Jag rasar mer och mer, snart ligger jag död.

Min kärlek har inte hört av sig och det gör ont- Hör hon inte av sig ikväll skiter jag i alltihop och slutar hoppas på att någon någonsin ska acceptera mig för den jag är.

Fuck it all! Pengarna ligger där tills imorgon, då måste jag ha medicin. Hur jag klarar mig tills dess vet endast ”Satan”.

Graaawh!

Jag har tänkt länge på att berätta en viss sak för min kärlek. Det är inte lätt att köra den öppna och ärliga vägen alltid men eftersom vi börjat så kände jag att detta tvunget måste ut.

Den här videon förklarar mitt problem ganska bra.

Vad jag berättade var vilket monster jag kan bli och vad detta monster har gjort. Hur det togs emot vet jag inte än, det måste varit mycket att smälta. Vi får se imorgon om det fortfarande är vi eller om det bara är jag och ”mitt monster” som  sitter här.

”Jag är en trasig apparat, jag är något som måste lagas…”

(Nina Rochelle -- ”Allt som du valt bort”)

Det är inte bra just nu, det går bara neråt.

Stressen på jobbet är en stor orsak. Idag tog jag upp en grej på fredagsmötet som jag tror bara slog tillbaka mot mig fast att ingen sa något.

Grejen är väl att jag inte kan bete mig själv som jag kräver att andra ska bete sig. Egentligen borde jag bara hålla käften. Nu mår jag bara piss av att jag tog upp det även om jag tror att andra har tänkt samma sak. Varför kan jag inte bara hålla käften, helvete!

Vill någon säga något negativt om mig är det fritt fram men folk tänker inte så. Jag är jävligt frispråkig av mig och det verkar skrämma många men det är väl fan bättre att ventilera än att bygga upp spänning inombords och sedan explodera?

Fan, fan, fan,vad pissigt allting är just nu. Jag skulle bara vilja surra fast stenar vid fötterna och hoppa i vattnet nere i hamnen. Vad gör jag för nytta här? Jag irriterar folk, gör oväsen av mig och bara stör. Fuck, fuck!

Har typ en enda droppe ork kvar. Hur länge räcker den?

Igår var det Valborg och jag var på fest. Idag mår jag som jag förtjänar och jag vet så jävla väl varför.

Den kemi som pågår inuti kroppen när man dricker vet jag mer om än många andra. Det har att göra med mina problem och varför jag mår som jag mår. De flesta tar den bara när den kommer och förbannar alkoholen, jag förbannar mig själv.

Ångest och nedstämdhet är liksom ingen överraskning och den beror på kroppens tömning av serotonin som alkoholen i princip tar död på. Jag tänker på denna reaktion varje gång jag tänker tanken att dricka alkohol, ändå gör jag det.

Jag var bra kalas igår och idag är jag inte rolig på något sätt. Ändå sitter jag här och dövar min ångest med mera alkohol. Vilken jävla idiot jag är men jag vet i alla fall om det.

Pallar liksom inte stå emot trots effekterna och vetskapen om vetenskapen till varför man har ”dagen efter ångest”. Det är så jävla sjukt men ändå så logiskt, jag tror du fattar.

Jag kanske skulle tagit emot den hjälp som erbjöds mig men nu orkar jag inte mer…