Ångest och ångest samt ångest

Jag har haft sån satans ångest hela veckan och ingenting hjälper. Jag knaprar lyrica idag och det ger ett hyfsat dis i huvudet. Ångest.

Det är inte bra men det är det enda som hjälper. Den där satans Alimemazinen och Lergiganen blir jag bara trött av och det är ju inte kul om man vill vara vaken. Fast det är lika bra att sova kanske, då slipper jag ju tänka. Ångest.

Midsommar imorgon och jag har inte lust att vara någonstans. Jag har fått tre inbjudningar till fest men eftersom jag inte kan dricka kommer det bara bli satans jobbigt och det pallar jag inte. Ångest. Jag var på personalfest igår och det var sex tuffa timmar omgiven av berusade människor som bara svamlade, jag hade ingenting att säga. Fy fan, säger jag!

Ikväll ska jag se hur långt upp i det blå Lyrican kan ta mig, vi ses på andra sidan. Ångest.