Jag gjorde en jävligt dum grej igår. Jag drack öl och satte mig med Facebook, det var dumt.
Grejen var att jag kollade upp vissa profiler som jag inte bör veta något om.
Det slutade med ett fett snitt i underarmen. Utan alkohol hade det här aldrig hänt. Nu kan jag inte göra underarmstatueringen förrän typ februari 2014.
Satan, helvetes, jävla, skit!
Jag måste hålla mig sysselsatt hela tiden annars kommer ångesten. Det är konstigt, så fort jag inte har något i händerna väller den över mig på en sekund.
Jag orkar fan inte hålla på hela tiden, så mycket finns det liksom inte att göra. Blir förbannad på min hjärna, varför kan den inte bara lägga av att tänka fel tankar. Det räcker med ett ljud så är de där, tankarna som får ångesten att skena.
Jag har inte energi till att konstant fixa med något, jag måste väl för helvete få vila någon gång, men det går inte för då slår den mig rakt i ansiktet.
Pallar fan inte längre, nu har jag kämpat i en vecka för fan, det går inte längre, jag måste ha något.
Idag är det tre dagar sedan jag tog min Antabus-dos.
Det här är sviterna av Antabus och intag av alkohol.
Tre dagar utan och fyra 3,5:or, fan vad tråkigt.
I övrigt känner jag ingenting förutom hetta i ansiktet.
Trots att Antabusen inte gått ur kroppen släppte jag efter på begäret och drack jag öl igår. Jag satte mig i badet och väl där tog ångesten grepp om mig. Jag lämnade hastigt badet och preparerade en rakhyvel för ändamålet att släppa ut känslan.
Fy fan, vad kasst jag mådde, varenda ben i kroppen värkte det kring men den andra smärtan som jag själv åsamkade var jävligt skön. Jag bara satt där och lät blodet rinna och färga badvattnet rött, vackert!
Jag har tänkt länge på att berätta en viss sak för min kärlek. Det är inte lätt att köra den öppna och ärliga vägen alltid men eftersom vi börjat så kände jag att detta tvunget måste ut.
Den här videon förklarar mitt problem ganska bra.
Vad jag berättade var vilket monster jag kan bli och vad detta monster har gjort. Hur det togs emot vet jag inte än, det måste varit mycket att smälta. Vi får se imorgon om det fortfarande är vi eller om det bara är jag och ”mitt monster” som sitter här.
Igår var det Valborg och jag var på fest. Idag mår jag som jag förtjänar och jag vet så jävla väl varför.
Den kemi som pågår inuti kroppen när man dricker vet jag mer om än många andra. Det har att göra med mina problem och varför jag mår som jag mår. De flesta tar den bara när den kommer och förbannar alkoholen, jag förbannar mig själv.
Ångest och nedstämdhet är liksom ingen överraskning och den beror på kroppens tömning av serotonin som alkoholen i princip tar död på. Jag tänker på denna reaktion varje gång jag tänker tanken att dricka alkohol, ändå gör jag det.
Jag var bra kalas igår och idag är jag inte rolig på något sätt. Ändå sitter jag här och dövar min ångest med mera alkohol. Vilken jävla idiot jag är men jag vet i alla fall om det.
Pallar liksom inte stå emot trots effekterna och vetskapen om vetenskapen till varför man har ”dagen efter ångest”. Det är så jävla sjukt men ändå så logiskt, jag tror du fattar.
Jag kanske skulle tagit emot den hjälp som erbjöds mig men nu orkar jag inte mer…
Jag har börjat på ett nytt blad men jag har valt att fylla i de väsentliga delarna av mitt liv redan från början. Detta för att undvika otäcka upptäckter längre fram.
Det känns jävligt bra det här eftersom ledorden verkar vara ärlighet och full transparens redan från början. Nu kör jag bara på och jag tänker berätta varenda detalj även om det väcker obehag hos den motpart jag valt att bygga något nytt tillsammans med.
Fan vad allt det här lät vetenskapligt. Det är egentligen jävligt enkelt. Vet vi om vilka förutsättningar som finns från början så behöver ingen bli överraskad längre fram. Öppna kort helt enkelt. Jag skiter dessutom om hon väljer att lämna mig på grund av det hon får veta. Då vet jag i alla fall att det inte var rätt.
Över till något helt annat. Jag köpte The Arks nya album idag som för övrigt är helt fucking fantastiskt. Jag har alltid gillat The Ark för de gör låtar som berör och man känner igen sig i många av situationerna de tar upp.
En låt som jag direkt reagerade på från det nya albumet var den här, ”Stay With Me”. Den gav mig gåshud och tankarna började sväva iväg till ställen som jag trodde var borglömda för månader sedan.
Så jag ger er, och särskilda tankar till en speciell person som betytt jävligt mycket för mig och som alltid kommer ha en plats reserverad i mitt hjärta, du vet vem du är.
”Stanna hos mig” (”Stay With Me” -- The Ark)
Jag tror att allt är till mig, kanske det är det, kanske inte.
Imorgon ska jag åka till Nynäshamn och hälsa på min bäste vän och hans familj inklusive min gudson; ”I do anything for You, Boy”.
Jag hade velat ha med mig en viss person på resan, jag önskar saker och ting hade varit annorlunda. Jag tror det hade gjort oss båda nytta, starkare och mer klarsynta. Jag tror vi tar saker och ting alldeles för mycket för givet just nu.
I morgon kan någon av oss vara död, frågan då är bara vem av oss som då sörjer och ångrar sig.
Fråga inte vad det kom ifrån men jag vill så mycket just nu och mest av allt vill jag ”bara vara” med någon jag tycker så jävla mycket om.
Ett låttips också, jag är inne i en Lasse Lindh-period som ni kanske märker men han skriver så sanna texter…
Tappade orken idag på eftermiddagen. Orken att bry mig, orken att ta mig upp ur sängen imorgon.
Så jävla sorgligt är vad det är , eller kalla det tragiskt om du vill (det är vad jag hade gjort).
Vad jag kallar resten vet jag inte, men det är åt helvete alltihop, så det kanske är vad jag skulle kalla det.
Hjälp!