Nej, för det gör jag inte heller.

Det är inte bra fast att vill att det ska vara det.

Jag har haft sån satans ångest hela veckan och ingenting hjälper. Jag knaprar lyrica idag och det ger ett hyfsat dis i huvudet. Ångest.

Det är inte bra men det är det enda som hjälper. Den där satans Alimemazinen och Lergiganen blir jag bara trött av och det är ju inte kul om man vill vara vaken. Fast det är lika bra att sova kanske, då slipper jag ju tänka. Ångest.

Midsommar imorgon och jag har inte lust att vara någonstans. Jag har fått tre inbjudningar till fest men eftersom jag inte kan dricka kommer det bara bli satans jobbigt och det pallar jag inte. Ångest. Jag var på personalfest igår och det var sex tuffa timmar omgiven av berusade människor som bara svamlade, jag hade ingenting att säga. Fy fan, säger jag!

Ikväll ska jag se hur långt upp i det blå Lyrican kan ta mig, vi ses på andra sidan. Ångest.

Idag var det möte med Försäkringskassan, min arbetsgivare och min läkare. Det var en jävla pers kan jag säga, ingen kom egentligen överens och FK var givetvis tjurigast.

Vi diskuterade ju vad som kan göras för att jag så smidigt och på bästa sätt ska kunna komma tillbaka till mitt jobb och så småningom börja jobba 100% igen. Jag har jobbat 25% ett par månader nu och det har funkat bra. Min läkare hade nu bedömt att jag kan börja jobba 40% med start från förra måndagen. FK tyckte inte alls att det fungerade, eller rättare sagt, deras jävla system tillåter det inte. Jag skulle ändå bara få halv sjukpenning i så fall.

Så efter lite diskussion mellan alla parter kom vi fram till att jag ska gå ner på 25% igen och jobba så till och med den 28 augusti då det kan tänkas att jag går upp på 50% och utvärdera detta under 2-3 månader. Jag satt mest bara där och nickade och lät de andra bestämma, kändes bäst så eftersom jag ändå vill ta det så försiktigt som möjligt med arbetsbelastningen.

Nu är jag så jävla slut i huvudet så att jag pallar inte bry mig, det blir faktiskt ett svalt bad nu – med förbjuden dryck!

Jag vill inte vara reserv längre, jag vill inte vara den som testas för att se om det känns okej för att sedan bli dissad för att tjejen återvänder till ”sin andra reservkille”. Ser jag ut som någon jävla provdocka eller dummy eller?

Fy fan säger jag, två gånger på raken har detta hänt nu och jag vill egentligen bara be vederbörande att dra åt självaste helvete. Nu senast visste jag ju så jävla väl vilka förutsättningarna var, jag ville visserligen aldrig att det skulle bli något, men det känns ändå jävligt att provas på det sättet. Det gör inget den här gången men det smärtar att veta att det blev precis som jag visste att det skulle bli, att allt bara var en test och att det fanns en plan B.

Men jag håller tyst, jag drar mig bara tillbaka i mitt elände och försöker glömma, försöker sluta blöda, låter smärtan ebba ut och sedan aldrig öppna den dörren igen, men ärren finns där och de kommer alltid vara ömma.

Ångesten kom krypande och filmen Crazy Heart om den alkoholiserade countrymusikern Bad Blake förtydligade det sköna med att gå runt och vara småfull hela tiden.

Jag försökte bemästra ångesten och begäret, jag kastade i mig tre Alimemazin. När jag satt där och väntade på att medicinen skulle verka försökte jag komma på saker att aktivera mig med för att skingra tankarna. Det var hopplöst eftersom jag inte kände motivation eller ork till någonting.

Alimemazinen gjorde mig då till en zombie med ett enda begär, alkohol. Utan att tänka tog jag på mig mina jeans, stoppade nycklar och plånbok i fickan sedan var jag påväg. Jag bara gick, i öronen strömmade The Arks låt ”Let your body decide” vilket bara gjorde saken lättare eftersom det var precis det jag gjorde.

Nu ska jag hälla upp ett varmt bad och ta med mig mitt sexpack och bara sitta och stirra tills ölen är slut.

Fuck it all!

Min läkare misstänker att jag kan ha någon form av bokstavskombinaton. Det pågår just nu en utredning gällande detta. Jag vet redan att jag lider av en bokstavskombination. Det är dock varken ADHD, ADD eller något annat av samma klass. Den bokstavskombo jag lider av skrivs LBWL och den är tusen gånger jävligare än någon av de förstnämnda.

Symptomen är ÅNGEST, ÅNGEST och ÅNGEST. En jävla massa ångest och inga mediciner verkar hjälpa.

LBWL är en djävulsk mix av känslor, händelser och upplevelser som skapar inbördeskrig mellan mina två hjärnhalvor. Förnuft, känsla, tankar, reaktioner allt slåss och det svider och gör ont i hela mig. Jag kan inte sova, jag kan inte vara vaken, jag fungerar inte som människa.

Jag orkar fan inte ens skriva om det, fuck it all!

Ikväll var det studentfest på gården. Solen sken, hög musik spelades och det skålades i öl.

Det hela fick mig att tänka på sommaren, att sitta ute och dricka kall öl. Jag får ju inte dricka längre, varken för farbror doktorn eller lagens långa arm. Det suger hästpung måste jag säga.

Tanke: Hur ska jag klara sommaren?

Kyrican är slut och jag har panik. Jag ringde Psykakuten me de hör de inte av sig förrän Apoteket var stängt. Nu är jag ett vrak.

Efter besöket hos mina föräldrar har jag i alla fall råd att hämta ut medicinen jag behöver men även, tyvärr, har jag köpt öl för hälften av pengarna.

Jag rasar mer och mer, snart ligger jag död.

Min kärlek har inte hört av sig och det gör ont- Hör hon inte av sig ikväll skiter jag i alltihop och slutar hoppas på att någon någonsin ska acceptera mig för den jag är.

Fuck it all! Pengarna ligger där tills imorgon, då måste jag ha medicin. Hur jag klarar mig tills dess vet endast ”Satan”.

Graaawh!

Det är inte bra just nu, det går bara neråt.

Stressen på jobbet är en stor orsak. Idag tog jag upp en grej på fredagsmötet som jag tror bara slog tillbaka mot mig fast att ingen sa något.

Grejen är väl att jag inte kan bete mig själv som jag kräver att andra ska bete sig. Egentligen borde jag bara hålla käften. Nu mår jag bara piss av att jag tog upp det även om jag tror att andra har tänkt samma sak. Varför kan jag inte bara hålla käften, helvete!

Vill någon säga något negativt om mig är det fritt fram men folk tänker inte så. Jag är jävligt frispråkig av mig och det verkar skrämma många men det är väl fan bättre att ventilera än att bygga upp spänning inombords och sedan explodera?

Fan, fan, fan,vad pissigt allting är just nu. Jag skulle bara vilja surra fast stenar vid fötterna och hoppa i vattnet nere i hamnen. Vad gör jag för nytta här? Jag irriterar folk, gör oväsen av mig och bara stör. Fuck, fuck!

Har typ en enda droppe ork kvar. Hur länge räcker den?