När du gråtit dig torr, när du slagit dig blå och när du ramlat omkull
När känslan att ingen förstår dig är mer än du kan ta
Ligg då kvar, för det är okej att vara svag

Kom kampsång, kom kärlek till dom, som saknar nån om natten
Kom kampsång, kom längtan till dom, som tappat den på vägen
Kom kampsång, kom mod och passion till alla oss som ramlar och
Famlar igenom livet på jakt efter något men inte vet vad

När du tappat dig helt, när du släcker om natten och tystnaden i ditt
Rum känns så stor att du inte kan andas
Blunda då hårt och viska att allt, allting kommer bli bra

Kom kampsång, kom kärlek till dom, som saknar nån om natten
Kom kampsång, kom längtan till dom, som tappat den på vägen
Kom kampsång, kom mod och passion till alla oss som ramlar och
Famlar igenom livet på jakt efter något men inte vet vad

Allt du säger, allt Du gör
går rakt in i mig
Ord som rispar, som förstör
som knivar ifrån Dig

Du har mitt hjärta i Dina händer
Mitt öde vilar i Din mun
Och Du kan få mig att falla handlöst
på en enda kort sekund

Brevid Dig, ja, brevid Dig
men aldrig nånting mer
Här finns paradis och himmelen
men en glimt är allt jag ser

Jag skulle kunna älska gränslöst
om Du lät mig komma in
Jag skulle älska Dig så sanslöst
om Du ville vara min

Jag ska gråta mig till sömns ikväll
Jag ska gråta varje dag
För jag måste ta farväl av Dig
Det blir aldrig Du och jag

”Why should it be so bad to be bad?”

Du kanske tar det som ett skämt om jag säger att jag hatar mig själv.

”Tell me this night is over” …please!

Det kanske berör någon och jag tänker på ”henne” oavsett vad för låt som jag hör så denna är till ”henne”.

I am dangerous
’cause I’m ridiculous
and it seems to me
that I’m a threath to the
whole society
’cause I ain’t got no dignity
so if you want respect from me
-well, have it for free
i’ts worth nothing to me
an in your eyes I see
it’s something else you seek
-it’s fear that you wanna see

but I ain’t too proud to bow
I ain’t too proud to kneel
I ain’t too proud for any gesture
that is meaningless to me
I ain’t too proud to beg
I ain’t too proud to run
’cause I don’t want respect
I’d much rather have fun

You, who stole my solitude
and expelled me into this mood
Who permitted you to intrude
so unelegant and rude?

You, who haunt me all day long
Who make me write this song
of how you’ve done me wrong

You, who stole my solitude
The most precious thing I owned
I never will forgive you

You, who barricade my streets
Who leave me no retreat
Who haunt me in my sleep
and bitter what I eat

You, say, what did you expect?
For a person who’s infected
my association paths
(Did you expect a lovesong?)

You, who stole my solitude
The most precious thing I owned
I never will forgive you

(”You, who stole my solitude” -- The Ark, We Are The Ark, 2000)

As I live and breathe
You have killed me
You have killed me
Yes I walk around somehow
But you have killed me
You have killed me

And there is no point saying this again
there is no point saying this again
But I forgive you, I forgive You
Always I do forgive You.