Motpoler – 24 årig tjej, bipolär typ 2 och ätstörningar.

Edion – “Tankar från Martin Henriksson”, 28 årig kille, borderline / emotionell instabil.

Shadowzplay – 17 årig tjej, ADD uppmärksamhetsstörning, homosexuell. Foton och texter.

Har du tips på bra blogger du brukar läsa eller kanske du bloggar själv? Skriv en kommentar.

Det var inte mycket mer med det, jag var på jobbet strax före tio och jobbade sedan resten av dagen. Det var tufft för psyket och jag var alldeles matt när jag kom hem, men det blir förhoppningsvis bättre när jag har kommit in i det. Jag valde ju själv att gå upp i tid, så det ska bara funka.

Från och med nu jobbar jag 8.30 till 17.00 måndag, tisdag, torsdag och fredag. Onsdagen går till terapi, först grupp på förmiddagen och sedan individuell terapi på eftermiddagen, sedan är jag ledig. Jag tror det kommer funka bra även om det kanske tar några dagar innan jag vänjer mig.

Idag var jag dessutom uppe redan klockan sex, så det är inte konstigt att jag är trött nu. Nu ska jag bara slöa framför tvn resten av kvällen, blä på er!

Jag UNNAR mig lite glass ikväll.

Grejen var att jag kollade upp vissa profiler som jag inte bör veta något om.

Det slutade med ett fett snitt i underarmen. Utan alkohol hade det här aldrig hänt. Nu kan jag inte göra underarmstatueringen förrän typ februari 2014.

Satan, helvetes, jävla, skit!

Medicinen fungerar bra, Seroquelen hjälper mot svackorna. Den gör dessutom topparna mindre vilket inte alltid är så kul. Jag känner att jag inte blir berörd av varken negativa eller positiva saker, men det får jag leva med. Så länge jag slipper de depressiva perioderna så är jag nöjd.

Under hösten var det lite svängigt vilket innebar att min läkare höjde dosen Seroquel, nu tar jag 450 mg per dag.

Lyrican är också min stora vän, utan den hade jag inte tagit mig igenom dagarna.

Alkoholen då? Med risk för att göra mamma ledsen så har jag haft ett par återfall senaste månaden. Men nu har jag tagit tag lite i mitt sociala liv, gått med på Facebook och blivit medlem på ett gym. Det ska förhoppningsvis göra tristessen och de ångestfyllda kvällarna färre. Jag har bestämt mig för att hänga på gymmet istället för att sitta hemma och deppa. Det är bra både för min fysik och mitt psyke.

Det rullar på, skriv gärna en kommentar, egna reflektioner, tips på bloggar.

Jag har hittat några guld-bloggar om bipolaritet och andra diagnoser som hjälper att läsa, man känner sig mindre ensam. Jag återkommer med länkar senare.

Det är inte bra fast att vill att det ska vara det.

Bra kanske är att ta i egentligen för jag har fortfarande dagar då jag knappt orkar gå ur sängen på grund av ångest. Låt oss säga att jag mår okej.

Jag vet inte vad mer jag ska skriva nu, ville bara ge en liten lägesrapport.

Jag orkar fan inte hålla på hela tiden, så mycket finns det liksom inte att göra. Blir förbannad på min hjärna, varför kan den inte bara lägga av att tänka fel tankar. Det räcker med ett ljud så är de där, tankarna som får ångesten att skena.

Jag har inte energi till att konstant fixa med något, jag måste väl för helvete få vila någon gång, men det går inte för då slår den mig rakt i ansiktet.

Pallar fan inte längre, nu har jag kämpat i en vecka för fan, det går inte längre, jag måste ha något.

Skål, motherfuckers! Fuck it All!

Det är inte bra men det är det enda som hjälper. Den där satans Alimemazinen och Lergiganen blir jag bara trött av och det är ju inte kul om man vill vara vaken. Fast det är lika bra att sova kanske, då slipper jag ju tänka. Ångest.

Midsommar imorgon och jag har inte lust att vara någonstans. Jag har fått tre inbjudningar till fest men eftersom jag inte kan dricka kommer det bara bli satans jobbigt och det pallar jag inte. Ångest. Jag var på personalfest igår och det var sex tuffa timmar omgiven av berusade människor som bara svamlade, jag hade ingenting att säga. Fy fan, säger jag!

Ikväll ska jag se hur långt upp i det blå Lyrican kan ta mig, vi ses på andra sidan. Ångest.

Jag grät när jag pratade med mamma i telefon
Sa att jag kände mig så djävla ond
Hon sa “Du är mycket, men du är inte ond, du har
bara vant dig vid att göra fel”

“Regn faller” -- Lasse Lindh